Raoul Nordling: för 50 år sedan dog mannen som räddade Paris

Ambassadörens gästkolumn

Gästkolumnen av Frankrikes Ambassadör Jean-Pierre Lacroix, publicerad den 18 januari 2012 i Dagens Nyheter.

För några veckor sedan besökte jag Alfa Laval, ett av de svenska storföretag som funnits längst i Frankrike. När företagets ordförande Lars Renström beskrev milstolparna i företagets historia, var det särskilt ett namn och ett datum som fångade min uppmärksamhet: året var 1944 då Frankrike befriades, och namnet var Raoul Nordling, ordförande i Alfa Laval i Frankrike och svensk konsul, som vid tiden spelade en nyckelroll i att rädda tusentals fångar och förhindra förstörelsen av Paris.

Mina föräldrar, som hade levt i Paris under den nazistiska ockupationen, talade ofta känslosamt och med djup tacksamhet om Raoul Nordling. 2012 är det 50 år sedan Raoul Nordling dog. Jag skulle vilja hylla honom i dubbel bemärkelse: dels en hyllning från Frankrikes representant i Sverige till en storartad svensk och en stor europé, som engagerade sig till det extrema för att rädda liv, dels en hyllning från en parisare till en man som gjorde så mycket för att bevara staden från oreparerbar förstörelse.

Raoul Nordling bodde hela sitt liv i Paris, där hans far Gustav hade grundat ett företag som tillverkade pappersmassa. Han blev svensk konsul 1926. Vid sidan av sitt arbete som affärsman ägnade han ändlös energi åt att knyta Sverige och Frankrike närmare varandra, hans hemland och hans adoptivland. Sedan kom kriget, ockupationen och slutligen befrielsen av Frankrike genom de allierades landstigning i juni 1944. Raoul Nordling lämnade sällan Paris under ockupationen.

JPEG

Under sommaren 1944, med de allierade truppernas framryckning, befinner sig Frankrike i en period full av spänning och hopp, men också fylld av faror. Våldet mot civila tar sig extrema former: den tyska reträtten åtföljs av omfattande massakrer på den civila befolkningen. Den nazistiska regimen hotar med att ta livet av tusentals franska fångar och många deporteras till Tyskland. Den nye tyske befälhavaren i Paris, general von Choltitz, anländer med precisa order från Hitler: att inte ge upp, att spränga alla broar i Paris och orsaka maximal förstörelse, särskilt genom att ge sig på symboliska monument som Eiffeltornet och Triumfbågen.
Raoul Nordling ägnar all sin energi åt att övertala von Choltitz, som själv tvekar, att inte verkställa orden. Han lyckas: tusentals liv förskonas och Paris räddas från förstörelse. Hans roll stannar inte vid det ; han gör allt han kan, genom ständiga kontakter med alla parter -de allierade, motståndsrörelsen, tyskarna – för att rädda liv på båda sidor och i synnerhet undvika ytterligare deporteringar till Tyskland. Han tar enorma risker och han arbetar till utmattningens gräns: den 22 augusti drabbas han av en hjärtattack som han lyckligtvis tillfrisknar ifrån.

Frankrike har inte glömt Raoul Nordling. Han har tilldelats den främsta graden av Hederslegionen och andra militära utmärkelser. I Paris, inte långt från Place de la Bastille, finns ett torg som bär hans namn och i en närförort till Paris finns en gata uppkallad efter honom. I skolan där han gick i gymnasiet finns en minnesplakett till hans ära. Orson Welles skildrade hans liv på vita duken i en fransk-amerikansk film från 1966. Hans minne lever vidare : förra året sattes ännu en teater upp i Paris som uppmärksammade hans insatsers avgörande roll. Den spelades för fulla hus. Men utöver dessa välförtjänta hyllningar vittnar alla broar och alla Parismonument som förskonades från förstörelse om Raoul Nordlings storhet och hängivenhet.

De flesta europeiska länder har liksom Frankrike och Sverige börjat möta sitt förflutna med mer klarsynthet, särskilt när det gäller andra världskriget. Vi inte längre rädda för att erkänna att vår historia inte bara består av hedervärda stunder eller för att kasta ljus över skuggorna. Det är bra. Raoul Nordling förkroppsligar emellertid ett av de där speciella ögonblicken när en människas obevekliga vilja och höga humanistiska värden lyckas ändra ödets förlopp. En människa som ansåg att skyldigheten att hjälpa är starkare än plikten att lyda.

Raoul Nordling ska nämnas tillsammans med Raoul Wallenberg, Per Anger, Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld och alla de som förkroppsligar den stora svenska traditionen att arbeta i den mänskliga värdighetens tjänst och vägra barbariet.
Det är värderingar som är gemensamma för alla män och kvinnor som aktivt väljer den goda vägen. De var vägledande under den fransk-tyska försoningen och under byggandet av Europa. Europa innebär inte enbart en harmonisering av produkter och tjänster, även om det också är nödvändigt. Europa handlar inte enbart om handel och ekonomi. Europa är främst ett fredsprojekt för européerna själva och deras grannar. Raoul Nordling upplevde en tid då länderna i Europa slet varandra i stycken.Vi som har turen att leva på en kontinent där krigen bedarrat, i en värld som förblir farlig, får inte glömma vad vi är skyldiga den europeiska integrationen. Carl Bildt påpekade samma sak när han skrev i en debattartikel att Sverige har ett fundamentalt säkerhetspolitiskt intresse av en allt starkare europeisk integration. Detsamma gäller Frankrike och de andra europeiska länderna. Våra länders framtid är Europa.

++++ Konferens på Frankrikes residens

Den 15 maj 2012 organiserade l’Institut français de Suède en konferens om Raoul Nordling med Fabrice Virgili, historiker och forskningsdirektör vid CNRS (Franska vetenskapliga forskningsrådet). Han har skrivit ett tiotal böcker och har i synnerhet bidragit till att förlaget Éditions Complexe 2002 gav ut Raoul Nordlings memoarer Sauver Paris – Mémoires du consul de Suède (1905-1944). 2004 kom den svenska översättningen Mannen som räddade Paris på förlaget Instant mathematics.

Nordling, som befann sig mitt i andra världskriget och representerade ett neutralt land, ger ett exceptionnelt vittnesmål i sina memoarer, som beskriver hans stora engagemang. Nordling var föga känd av allmänheten men han förekommer i filmen "Paris brûle-t-il ?" där han spelas av Orson Wells.

JPEG
[argent]Fabrice Virgili, historiker, och Jean-Pierre Lacroix, Frankrikes ambassadör.[/argent]

Senast uppdaterad 31/05/2012

Upp