Ambassadörens debatartikel om skyldigheten att skydda

Frankrikes Ambassadör Jean-Pierre Lacroix publicerade en debatartikel om skyldigheten att skydda, i Göteborgs-Posten den 3 april 2012.

För drygt sex år sedan antog FN:s generalförsamling principen om skyldigheten att skydda. Det skedde under Jan Eliassons tid som ordförande, till stor del tack vare hans medlartalanger. Principen innebär att det först och främst åligger staten själv att skydda den egna befolkningen mot kränkningar av mänskliga rättigheter. Men om staten i fråga inte vill eller kan utöva detta ansvar är det internationella samfundet skyldigt att reagera för att få ett slut på våldet.

Stödet från samtliga stater för skyldigheten att skydda är ett viktigt framsteg för de mänskliga rättigheterna. När vi nu försöker stoppa de massakrer som den syriska befolkningen är offer för kan denna skyldighet verka abstrakt. Men den fruktansvärda situationen i Syrien bör inte leda till slutsatsen att skyldigheten att skydda endast är teoretisk och betydelselös.

Effektiva påtryckningsmedel

Det har blivit en realitet att vägra acceptera grymheter mot befolkningar och att kräva konkreta åtgärder. Kraven är starkare än någonsin och har blivit den allmänt spridda uppfattningen.

I Syrien är det främst befolkningen och regeringarna i de arabiska länderna som kräver ett slut på våldet och som engagerar sig för att det ska bli verklighet. Medier, NGO:s, Internet och mobiltelefoner blir allt effektivare påtryckningsmedel mot regeringar och gör det omöjligt för dem att vända bort blicken.

Vi har endast kommit en bit på vägen: det internationella samfundet är inte längre likgiltigt och endast en handfull regeringar viftar fortfarande med argumentet om icke-inblandning för att rättfärdiga massmördare. Men effektiva medel för att agera finns inte alltid till hands.

EU måste visa vägen

Så vad gör vi? Först och främst gäller det att stå fast vid våra krav och principer. Isolering och stigmatisering gör att diktatorer har tiden emot sig. Tanken att det internationella samfundet måste agera vid en massaker är ett framsteg i det mänskliga medvetandet. EU måste, som en av initiativtagarna till denna idé, visa vägen.

Ett ständigt ökande antal länder mobiliseras för Syriens folk, med länderna i Arabförbundet i täten, och trycket växer mot den syriska regimen. FN:s säkerhetsråd stödjer nu enhälligt den fredsplan som lagts fram av Kofi Annan. Vängruppen för det syriska folket samlades i Istanbul den 1 april för att diskutera fortsatta åtgärder.

Ibland har vi begränsade resurser för att skydda människor och arbetet kan ta lång tid. Ansvaret att skydda innebär inte att man kan frigöra sig från internationell rätt, som till exempel kravet på en överenskommelse i Säkerhetsrådet om militära interventioner. Det skulle annars legitimera alla typer av övergrepp. Det är också nödvändigt att säkerställa att en sådan åtgärd är den bästa lösningen.

Fredlig lösning att föredra

I fallet Syrien anser Frankrike fortfarande att en fredlig lösning är att föredra. De sanktioner som i synnerhet EU kräver börjar ha effekter på regimen. I Syrien, liksom i Iran, bör de som är ansvariga för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna placeras under sanktioner.

Världen har förändrats: samhällen accepterar allt mindre passivitet inför förtryck och grymheter. Dogmen om icke-inblandning gav tidigare diktatorer ”a licence to kill” och legitimitet till andra regeringars likgiltighet. Skyldigheten att skydda blir nu successivt en princip inom internationella relationer. Den syriska regimen kommer inte undan denna realitet.

Jean-Pierre Lacroix

Frankrikes ambassadör i Sverige

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.9...

Senast uppdaterad 04/04/2012

Upp